Mikrobloggen är inte torr bakom öronen

Idag hade DN Söndag en artikel om e-post och mikrobloggande av Nils Öhman. Han citerar bl.a. mig när jag refererar Håkan Selgs rapport om Messenger-generationen. Alltså den generation som tycks överge e-posten till förmån för IM, mikrobloggande och andra digitala kanaler.

Öhman undrar om mikrobloggande kommer att ta över e-postens roll. Nja säger jag. Helt klart fortsätter våra kommunikationsmönster att förändras och utvecklas. Men jag överger inte min e-post än på ett bra tag. Alternativen är inte mogna ännu.

Messenger-generationen har kanske ett någorlunda moget förhållningssätt till IM. Men när det gäller mikrobloggande (eller lifestreaming, statusmeddelanden och allt annat det kallas) skulle jag vilja påstå att nästan ingen är särskilt mogen ännu. Oavsett ålder. Mikrobloggning är ett nytt sätt att kommunicera, och varken verktygen eller de sociala koderna har ännu hunnit "sätta sig".

Vissa mikrobloggare frustar fram flera dussin tweets (inlägg på Twitter kallas så) om dagen, oavsett om de har något att komma med. En del skriver bara i gåtor. Andra exponerar både sitt eget och andras privatliv i klartext. Vissa skriver för att marknadsföra en produkt, andra väger visa ord på guldvåg. Vissa auto-följer alla sina fans, andra bryr sig inte om dem. Vissa RT-kopierar, sprider vidare varandras guldkorn. En del meddelanden skrivs rakt ut i luften. Andra har en tydlig adressat. Någon förväntar sig att alla ska läsa allt hon skriver. En annan anser att mikrobloggen bara är till för nuet.

Det experimenteras friskt. Det är intressant och ibland till och med effektivt. Det kommer att påverka vårt sätt att hantera information. Även e-post. Men det kommer att ta tid. Mikrobloggen är inte torr bakom öronen.