Musiksurfing

Betydelsen av ordet surfa fick en rejäl tyngpunktsförskjutning i mitten av nittiotalet. Betydligt torrare, skulle en del säga.

Nu finns det ännu flera sätt att surfa än att klicka på blå länkar som leder till nya sidor. På Musicovery kan du surfa runt i musikens värld. Klicka på en artist, och du får direkt höra musiken, samt se en massa snarlika artister i ett lekfullt mönster runtom.



Klicka på någon av dem, och du har surfat vidare. Kul sätt att kombinera data från flera källor, visualisering och relationer!

Lättare upptäcka trender

Både Tim O'Reilly och Emily Chang har tipsat om både Swivel och Many Eyes. Men inte på svenska.

Båda sajterna erbjuder allmänheten att ladda upp tabelldata (i form av ren text eller kommaseparerade filer) för att få sina data snyggt presenterade i form av diagram eller andra typer av visualiseringar. Dessa hamnar på webben och det är enkelt att infoga ett sådant diagram i en annan webbplats, t.ex. en blogg, som här:



Precis som YouTube med fler har gjort det enkelt att infoga videosnuttar har Swivel gjort det enkelt att infoga diagram. Det är inte bara egna data man kan få i diagramform, utan alla data som används på Swivel kan vem som helst infoga i sina diagram. Med tanke på att det finns en hel del högkvalitativa data (t.ex. från OECD) innebär detta stora möjligheter för vem som helst att upptäcka och påvisa trender mm. Lysande! Hoppas att SCB följer efter och gör sina data lätt tillgängliga!

Ännu bättre vore förstås om Swivel kunde arbeta med data direkt från webben, så att man slapp ladda upp tabellerna. Då kunde man t.ex. få diagram som dynamiskt uppdateras allteftersom grunddatat ändras. Och den som publicerar välstrukturerade data på webben (vilket SCB redan gör) skulle bidra med underlag för Swivel-visualiseringar, utan att ens behöva känna till Swivel...

Googleminder

Jag har tidigare skrivit om Gapminder, den svenska organisation som gör visualiseringar av demografiska data för att förbättra världen. Nu tycks deras verktyg ha blivit uppköpt av Google. Grundaren Rosling får iofs inga pengar, men hans verktyg torde därmed ha förutsättningar att göra desto större effekt!

Gapminder gör mig stolt att vara svensk

Ola Rosling från stiftelsen Gapminder presenterar utvecklingen i världen bättre än någon nyhetssändning jag har sett, i denna entimmes föreläsning inspelad hos Google. Tack vare meningsfulla visualiseringar av hur olika länders ekonomi, hälsa mm utvecklats över tiden kan man lättare förstå tillvaron.
Gapminder tar fram verktyg som underlättar visualiseringar. Man gör det utan vinstsyfte och får stöd av bl.a. Sida. Om det uppväxande släktet får lära sig hur sådana verktyg fungerar, och dessutom får tillgång till bra data att mata verktygen med så borde det kunna ge både grönare skogar, färre svältande barn, bättre valresultat och effektivare marknader. Möjligen till fler krig också, i och med att orättvisor blir tydligare. Men på det stora hela torde det leda till en bättre värld.
Kanske kan den semantiska webben vara ett steg mot att användbara data blir tillgängliga... Ska suga litet på den.

Paradigmskifte för strukturerad information?

Igår lanserades Google Base på riktigt efter en tillfällig aptitretande låtsaslansering för ett par veckor sedan.

Vad är Google Base?
På Google Base kan vem som helst kostnadsfritt publicera välstrukturerade informationsposter (Items). Posterna blir enkelt sökbara i Google och därmed kan man få god exponering av sin information. Tack vare att posterna är välstrukturerade kan Google Base erbjuda gränssnitt där man kan sortera informationen mycket bättre än i vanliga Google. Till exempel kan man sortera och göra urval med avseende på pris, klockslag, ålder osv. Detta är inte möjligt för de ostrukturerade data som man kommer åt med "vanliga" Google. En annan skillnad mellan att ha en post på Base och att ha samma information på en webbplats som indexeras av vanliga Google är att posterna på Base är garanterat åtkomliga för Google (till skillnad från många databasposter på webbplatser, som ofta bara syns vid manuella sökningar och alltså ligger på den s.k. osynliga webben).
Vissa kommentatorer har kallat detta för en ny databasplattform, som kan konkurrera ut MySQL och Oracle mm.

Att publicera på Google Base
Antingen väljer man att använda en befintlig informationstyp (Item type) eller så skapar man en egen typ genom att namnge ett antal attribut och ange vilken datatyp de har (text, integer, url osv.). Att skapa en egen informationstyp är alltså i princip liktydigt med att definiera ett schema, bara det att gränssnittet i Google Base är betydligt enklare än i de flesta XML-redigeringsprogram. Däremot får man inte ut något schema, utan informationstypen lagras bara hos Google...
När man valt (eller skapat) en informationstyp får man fylla i formulär för att publicera sin information. Men det går även att automatisera uppladdning av befintlig information, genom att t.ex. hänvisa Base till en RSS-feed som innehåller informationen man vill publicera.

Paradigmskifte?
Det som gör Google Base till ett potentiellt paradigmskifte för strukturerad information är nätverkseffekten. De informationstyper som många människor väljer att använda presenteras automatiskt högt upp i listan med föreslagna informationstyper. Tack vare att Google är så stora kommer detta sannolikt att leda till att mängder av olika informationstyper (scheman) kommer att uppstå, och de som många människor är intresserade av att använda har förutsättning att bli de facto-standarder!

Istället för att förhandlingar inom branschorganisationer avgör hur ett schema för branschen ska se ut finns här förutsättningen för snabb, organisk framväxt av gemensamma informationstyper. Detta gör att många fler nicher kommer att få gångbara informationstyper.

En sådan organisk framväxt har flera fördelar:

• Snabbt
  
• Fokuserar på det som verkligen används
  
• Survival of the fittest istället för politiska kompromisser
  

Men det finns nackdelar också:

• Snabbhet går före klokhet
  
• Alla data huseras av ett företag
  
• Minoriteters behov kommer i andra hand (t.ex. språkminoriteter)
  
• Hur blir det med kompatibilitet och öppna standarder?