Samla dig i en LifeStream!

Många av oss publicerar i mer än ett forum på webben. Vi bloggar, vi skapar bookmarks hos del.icio.us, vi rekommenderar artiklar med Digg, musik med Last.fm, meddelar var vi befinner oss med Plazer, vad vi gör med Jaiku osv. Mubashar Iqbal heter en kille som gjort en fiffig sajt - Me in one där du kan sammanställa alla dina offentliga publicerings-kanaler i en enda så kallad LifeStream.

Inte så tokigt tänkt, även om det i princip bara är en helt vanlig RSS-aggregator, som inte ens hanterar svenska tecken OK ännu, vilket syns tydligt i min ofullständiga LifeStream.

En bra bibliotekssak

Det här är ingen nyhet, men det är ändå värt en anteckning, för den händelse att du missat LibraryThing. Jag har just utforskat sajten, och den ligger verkligen i framkant, som det brukar heta. Inte tekniskt eller konstnärligt, men väl på det konceptuella planet.

LibraryThing är en webbplats som erbjuder dig att katalogisera din egen boksamling online. Trösklarna är verkligen låga. För att registrera sig behöver man bara ange användarnamn och lösenord. Allt annat är frivilligt. För att mata in sina böcker behöver man bara söka på enklaste sätt i någon av många enorma bibliotekssystem (bl.a. Malmö stadsbiblioteks, och Amazon.com). Hittar man sin bok via sökningen går det att lägga in den i sitt privata kartotek med ett enda klick. Därefter kan man, om man vill, sätta betyg, ämnesord (taggar), recensioner och mycket annat.

LibraryThing drar verkligen nytta av de många användarnas små bidrag. Det gör förstås Del.icio.us, Flickr, YouTube, Bibsonomy, Digg och många andra också, men inte på lika många sätt. Förutom de obligatoriska listorna över populära taggar, användare, författare mm kan man få veta t.ex. om det finns exakt en annan person som har läst en bok som du har läst (fascinerande sätt att hitta likasinnade!), och det går att få både rekommendationer och anti-rekommendationer baserat på vad man själv tycker om olika böcker. Dessutom är det imponerande att de integrerat data från biblioteken på ett så enkelt och tidsbesparande sätt. Förebild!

Kan du skriva under på det här?

Brukar du läsa användarvillkor, eller klickar du "I agree" utan att ens klicka på länken/knappen som visar villkorstexten? Jag får erkänna att det händer att jag själv är så lat. Villkorstexterna är långa och tråkiga och knappast skrivna för att de ska bli lästa. Annat än i händelse av tvist, och då av villkorsförfattarens triumferande jurist. Följande aktuella exempel bevisar mitt påstående:

Den just nu väldigt heta svenskutvecklade sajten Jaycut erbjuder mixning av videosnuttar direkt på webbsidan, samt ett videocommunity à la YouTube. Just möjligheten att redigera filmerna tyckte jag verkade intressant och tänkte prova.

För att kunna använda funktionen måste man skapa ett Jaycut-konto. "Men det tar bara några sekunder" står det på inloggningssidan. Ja, den som är snabb kan kanske fylla i sina personuppgifter i det relativt omfattande formuläret på några (typ 100) sekunder. Men jag har svårt att tro att någon hinner läsa igenom villkoren också inom loppet av några sekunder.

Gör man det ändå är risken stor att man missar en liten fiffig klausul i slutet: "JayCut förbehåller sig rätten att när som helst förändra dessa villkor utan att meddela dig och det är ditt ansvar att gå igenom villkoren för att hitta förändringar. Ditt användande av JayCut kommer att gälla som samtycke till dessa förändringar."

Tur för Jaycut att ingen läser. För vem skulle då våga skriva under en sådan blankcheck? Jag vände i dörren.

Facket vs. Web 2.0

Att betrakta användargenererat innehåll - centralt inom Web 2.0 - som låglöne-slaveri var en ny vinkel! De flesta som gratis bidrar med innehåll gör det ju därför att de har något att vinna själva. Till exempel ryktbarhet, kontakter eller helt enkelt konstnärlig frihet.

På sätt och vis kan man kanske se det som att användarna gratis tar över proffsens (i det här fallet journalisternas) uppgift. Å andra sidan lär knappast journalister bli mindre värdefulla när en massa användare börjar publicera sig. Vilka andra är bättre lämpade att värdera allt som skrivs, och lyfta fram det viktigaste!?

Alla eventuella politiska åsikter som kan tolkas in i detta inlägg är oavsiktliga. Metamatrix//Interfolio bedriver inte politik, men observerar det som sker och försöker att lyfta fram och analysera olika perspektiv.

Kan DU verkligen tillföra något av värde?

Med anledning av TIME's Person of the Year 2006 (DU) ifrågasätter Infontology om det verkligen är så mycket värt att den stora massan börjar publicera en massa. Jag för en diskussion med Infontology, där jag i hävdar att DU faktiskt har en hel del att bidra med. Inte minst när det gäller att hjälpa till med urvalet i de alltmer ökande informationsvolymerna.

TIME Person of the year 2.0

Nu har även mainstream-medierna hoppat på "Web 2.0"-tåget. TIME utser DIG till årets person 2006, som ett sätt att belysa den trend som ofta gått under benämningen "Den långa svansen": Alla, dvs även du, kan påverka och synas i det nya medielandskapet.

Även om jag tror att uttrycket "Web 2.0" är en fluga så tror jag inte att innebörden är det. Med tanke på att jag de senaste månaderna åkt runt och hållit föredrag om "Web 2.0" så känns det ganska bra att fler uppmärksammar fenomenet.

Nyheter från svansen

Yahoo's You witness news och samarbete med Reuters är exempel på hur mediehusen nu börjar räkna med bilder och video från vanligt folk (alltså medlemmar i den långa svansen) som råkar bevittna händelser med nyhetsvärde.

technorati tags:web2, longtail

Omdömen utan omdöme?

Eniro låter vem som helst sätta betyg på företagen som finns i deras Gula sidor på webben. Helt i linje med "Web 2.0" som ju bland annat innebär att man betraktar webben som en dialog mellan alla involverade, och inte bara ett enkelriktat massmedium av traditionellt slag.

Så har t.ex. 14 personer skrivit omdömen om företaget Onoff. I dagsläget har företaget ett snittbetyg på 1,5 av 5 möjliga. Klart underkänt med andra ord.

Min spaning är denna:

Bara den som har starka skäl orkar bry sig om att sätta betyg. Starka skäl har den som är mycket missnöjd, eller är översvallande positiv. Därför blir "allmänhetens omdöme" med automatik omdömeslöst.

När jag gick i skolan hade vissa lärare ett krav på sig att dela ut betyg enligt en normalfördelningskurva. Det innebar att de flesta skulle få en trea, och bara någon enstaka femma respektive etta fick delas ut. Baksidan av detta var att det inte alltid lönade sig att vara duktig, för "femmorna var redan slut". Men det gjorde å andra sidan att klassen inte behövde delas upp i två extrema grupper: de perfekta och de värdelösa.

När man använder sig av allmänheten som betygsättare så är det stor risk att för en sådan uppdelning. Om de första som ger sitt omdöme är negativa så är de troligen rejält negativa. Då kan det dessutom kännas svårt för någon som ser detta att träda fram som positiv till den eller det som sågats av andra. Vi får ett antingen-eller-syndrom som straffar brister onödigt hårt.

Samtidigt är det ju fantastiskt att allmänheten verkligen KAN säga sin mening.

Den som ger allmänheten möjlighet att fälla omdömen i elektroniska forum bör nog därför:

• Göra det väldigt enkelt att lägga sin röst, så att inte bara de med extrema åsikter orkar delta.
  
• Göra stickprov för att se om det pågår mobbing eller jäv
  
• Undersöka förutsättningarna att ge större genomslag för de som brukar ge högkvalitativa bidrag (se t.ex. karma-funktionen på Slashdot).