Nokia (och snart alla) vet vart du har varit

Jakobs bloggpost kom mer än kusligt nära det jag pratade med några kursare om under helgen. En av kursarna visade en ny tjänst från Nokia kallad Vine som är en geo-tracking-tjänst för Nokias N-series-telefoner. Vine är ett litet program som man tankar hem till sin telefon, man startar det och programmet har koll på vart du tar kort, vad du lyssnar på för musik och vart, vart du filmar med din mobil. Detta laddas sedan upp till Vine-siten och andra kan titta hur du gått, när du bytt låt i mobilen och vart du tagit kort. Man kan även komma åt detta via sin mobil om man vill se vad andra tagit kort på i sin närhet.

Min första tanke var wow vad häftigt, min andra tanke var, ajajaj, är inte detta en form av frivillig FRA-tjänst med än starkare geografisk koppling. Visst att det är frivilligt, men vill jag att andra ska veta så mycket om mig som individ? Jag är lite osäker på om jag själv vill det, andra kanske tycker detta är exakt vad de behöver. Spinner man vidare på detta så är även detta data som FRA kan indexera och utvinna, så har FRA även fått vår geografiska position ner på metern när och den "massiva kartläggningen av oskyldiga" blir än mer omfattande.

En genomgång av Nokia Vine med skärmdumpar som visar hur det fungerar: http://www.darlamack.com/darlamack/2008/09/nokia-lifevine.html

Vem vet egentligen var du har varit?

Alldeles nyss utbrast min kollega ett förvånat läte när hon öppnade Wikipedia. Vi hade precis avklarat diskussionen om vad som hänt i helgen, och hon hade berättat att hon precis som många andra hade besökt kyrkan nu i första advent. Det är ju så mysigt med barnkör och tända ljus.

När hon öppnar Wikipedia, så slumpas det en sida ur det stora arkivet. Tro det eller ej, men startsidan visar artikeln om Amiralitetskyrkan som vi precis pratat om. Hur vet de att min kollega varit där igår?

Självklart vet de inte det. Men tanken svindlar när information får makt, och registreringen av våra digitala avtryck kan stimulera utvecklandet av nya tjänster. Jag frågade om hon hade skrivit om sitt besök någonstans, hon svarade "bara på MSN". Kanske är det tillräckligt?

Undertecknad ärvde tidigare i höstas en stol från mormor i Sundsvall, och jag sökte på nätet för att hitta lite kuriosa och spännande bakgrundshistoria om denna stol. Via Google, DN:s artikelsök och Blocket lyckades jag hitta en alldeles fantastisk historieskrivning av möbelfabrikanten Gemla/ Diö, utgiven på Frommens förlag. Dessutom fanns boken tillgänglig på ett antikvariat alldeles runt hörnet. Sitter som bäst och funderar på vem som använder den informationen i sina riktade erbjudanden.

Vem vet egentligen var du varit, och vem kan dra nytta av det?

När mötesdeltagarna är online

I vissa arbetsgemenskaper är det vanligt att alla medarbetare sitter med en uppfälld bärbar dator framför sig vid möten och konferenser. Datorn är i regel uppkopplad trådlöst mot Internet. Parallellt med mötet pågår en därmed hel del i lokalen som under min uppväxt definitivt inte skulle ha varit acceptabelt att ägna sig åt under pågående möte.

Läsa epost är sannolikt den vanligaste sidoaktiviteten, som folk passar på att utföra så fort någon punkt på agendan inte angår dem, eller om de helt enkelt inte tycker att den som har ordet är tillräckligt intressant. Men det kan också handla om att sitta och föra mötesprotokoll i en wiki, blogga om mötet, slå upp information som är relevant för mötet, eller chatta med några andra mötesdeltagare om vad man tycker om det som sägs.

Just det sistnämnda skedde vid en konferens i USA nyligen, där Facebook-grundaren Mark Zuckerberg intervjuades. Många i publiken tyckte att journalisten ställde fel frågor, kommenterade detta i sina mikro-bloggar (Twitter) och när de märkte att andra i salen var av samma åsikt bestämde de sig helt enkelt för att kapa föreställningen. De körde över journalisten och började ställa de frågor som alla i publiken ville höra svaren på. Om publiken inte hade varit uppkopplad hade kanske ingen förstått att det fanns många i salen med exakt samma åsikt, och därmed hade troligen ingen tagit initiativ till kapningen.

Vilka effekter har du upplevt när mötesdeltagare är uppkopplade? Övervägande positiva eller övervägande negativa?