ICA-kort, grisar, Facebook och FRA

Igår hade Ingenjörsvetenskapsakademien ett möte på temat Integritet - trygghet eller övervakning?. Här är en liten rapport för dig som inte var med:

Markus Bylund (SICS) inledde med att måla upp en karta över det mångfacetterade begreppet integritet. Enligt honom är de viktigaste aspekterna:

• Fysisk integritet - säkerhet för och kontroll över den egna kroppen
  
• Finansiell integritet - säkerhet för och kontroll över ekonomiska tillgångar
  
• Juridisk integritet - rättslig säkerhet, egentligen sekundärt men viktigt
  
• Demokrati
  
• Rumslig integritet - olika förväntningar på enskildhet i olika rum
  

Den exakta innebörden av begreppet integritet är beroende av kontexten (kultur, tidpunkt osv). Ett centralt tema är individens möjlighet att påverka hur hon uppfattas.

Kia Höök (SU) och Staffan Truvé (SICS) bidrog med illustrationer och roliga observationer. T.ex. observerade Truvé att ICAs kartläggning av sina kunder är fullt i klass med FRAs. Och att modern teknik medger positionsbestämning av den som talar i telefon. Men också att detta, vad gäller geografisk integritet, bara tar oss tillbaka till tiden innan Televerket lanserade vidarekoppling av de fasta telefonerna. Professor Höök hade inte positionsbestämt men väl kartlagt några av de personer som satt (oförberedda) i auditoriet. Hon närmade sig försiktigt gränsen till integritetskränkning genom att lyfta fram både mer och mindre smickrande data om personerna. Som till exempel att en av dem fyllde år, och fick en blomma.

Marianne Treschow (PTS) skulle nog gärna ha varit en av de uthängda personerna, ty hon inledde med att avslöja både sin ålder och hur hon är privat. Hon berättade att PTS enhet för säkerhet på nätet (SITIC) i och för sig har dygnetrunt-jour men inte fler anställda än att de får plats i ett "akvarium". Med tanke på hur stor del av vår tid vi spenderar på informationsmotorvägarna tycker jag att SITIC framstår som en snålt tilltagen samhällsresurs i jämförelse med de myndigheter som sörjer för vår säkerhet på de gamla motorvägarna av asfalt.

Bo Dahlbom (GU) stack ut hakan i FRA-debatten genom att kräva mer övervakning. Kameraövervakning och nätövervakning innebär inte några större integritetsbrott, sett med ett historiskt perspektiv. "För några hundra år sedan krävdes prästens tillstånd för att få resa mer än 5 kilometer." Staten behövs i grund och botten bara på grund av att vissa människor beter sig som grisar, och statens existensberättigande är att skydda medborgarna mot grisarna. Det kan den bara göra med hjälp av effektiv övervakning.

Han föreslog också att resurser ska kanaliseras "från FRA till Marianne", eftersom det är bättre att övervaka vad folk "gör" på nätet än vad de säger. Det professor Dahlbom syftar på när han säger "gör" tror jag är t.ex. sprida virus eller attackera IT-system. Som datalog har jag dock svårt att se en skarp gräns mellan "göra" och "säga" på nätet. Programvara (inklusive virus) såväl som attacker skapas med ord, och skillnaden mellan att låta ett program utföra ett brott och att med hjälp av ord uppvigla en människa till brott är inte så stor.

I en kort paneldebatt deltog bl.a. en representant för FRA. Jag ska inte hänga ut hans namn här, eftersom FRA-medarbetare och deras familjer fått utstå en hel del trakasserier under den senaste tiden. Kan dock säga att han har ett ganska vanligt namn, och inget aktivt Facebook-konto, vilket bidragit till att hans familj hittills sluppit förföljelse. FRA-mannens hade en del sakliga argument mot kritiken av lagförslaget, men också en del hala formuleringar (T.ex. att FRA måste ha en "preciserad inriktning" för att få avlyssna.)

Överlag en intressant kväll, som dock inte mer än skrapade på ytan till de många frågeställningar som finns kring integritet på nätet idag.