Nya sätt att bli inburad (och uppäten)

Det här är en lång text för att vara ett blogg-inlägg, men kort för att vara en uppsats on lock-in.


De vanliga burarna
Genom att ha hårdvara som fungerar bäst tillsammans med annan hårdvara från samma leverantör (t.ex. genom att de har speciella format på kontakter) kan hårdvaruföretag göra det dyrt att byta en del av sitt system till en produkt från en konkurrent. Byter man en del så måste man antingen byta ut alla delar eller lägga en massa energi på integration (adaptrar etc).

Genom att ha mjukvara som fungerar bäst tillsammans med annan mjukvara från samma leverantör (t.ex. genom att de har speciella format på filer) kan mjukvaruföretag göra det dyrt att byta en del av sitt system till en produkt från en konkurrent. Byter man en del så måste man antingen byta ut alla delar eller lägga en massa energi på integration (filkonverteringar etc).

Om leverantören sköter sig bra, dvs erbjuder billiga och bra produkter, inte undanhåller dig viktiga funktioner och respekterar din integritet så är det ingen katastrof med inlåsning. Det är till och med ur vissa aspekter positivt för konsumenterna att de bara behöver vända sig till en enda leverantör. Problemet är bara att ingen enskild leverantör i längden kan fortsätta att vara bäst på allt.

På hårdvarusidan finns det därför gott om standardiserade gränssnitt, och en leverantör måste ha extremt attraktiva produkter (eller marknadsföring) för att kunna sälja hårdvara som inte följer standarder.

På mjukvarusidan finns det också gott om standardiserade gränssnitt. Där finns i och för sig fortfarande ett ganska stort mått av inlåsning, men Web Services, XML &co gör att det blir svårare och svårare att försvara mjukvarumässig inlåsning av kunderna.

Hur ser nästa bur ut?

De nya burarna stänger in dina data
Genom att samla dina kalenderdata, din e-post, dina kontaktuppgifter, dina prenumerationer på nyhetsbrev, dina bokmärken och dina bilder på sina servrar försöker Yahoo knyta in dig i sitt annonsfinansierade nät.

Genom att samla din sökhistorik, dina rss-prenumerationer, dina agenter, din e-post, dina (t.ex. detta) blogg-inlägg och dina filer (Google Base) på sina servrar försöker Google knyta in dig i sitt annonsfinansierade nät.

Genom att samla information om dina bokpreferenser, ditt bibliotek, din filmsmak, ditt kreditkort och dina vänners rekommendationer på sina servrar försöker Amazon knyta in dig i sitt provisionsbaserade nät.

Genom att samla information om din pålitlighet, dina transaktioner, din trovärdighet, ditt PayPal-konto, ditt telefonabonnemang och din geografiska position på sina servrar försöker eBay knyta in dig i sitt provisionsbaserade nät.

Genom att köpa upp varandra försöker de få alltmer heltäckande burar för sina användares data. Den som utelämnar sin person i Gmail-brev, Amazon-historik eller Yahoo-kalender blir på sätt och vis uppäten när de stora onlineföretagen glufsar i sig varandra!

Om leverantören sköter sig bra, dvs erbjuder billiga och bra produkter, inte undanhåller dig viktiga funktioner och respekterar din integritet så är det ingen katastrof med inlåsning. Det är till och med ur vissa aspekter positivt för konsumenterna att de bara behöver vända sig till en enda leverantör. Problemet är bara att ingen enskild leverantör i längden kan fortsätta att vara bäst på allt.

Fortsättning följer i nästa episode...